Sajbermamma

Barnens rum såg ut som "hej-kom-å-hjälp-mig". Efter ett flertal tillsägelser från mig att de måste städa och inte mycket händer tröttnar den redan trötta mamman och hämtar en kasse och slänger ner så mycket som får plats där i av alla utspridda leksaker. Effekten blev inte som det var tänkt, barnen utbrister glatt åh. den här bilen blev kvar, åh, bra hon tog inte den här osv...*hrmpf*
Jag röjer undan resten och drar fram dammsugarn. Slangen lossnar från skaftet och jag får tejpa ihop den, precis att tejpen räckte. Sätter igång och upptäcker kattpiss under Isas säng...ja det behövdes väl ändå moppas.
Under tiden är hela vardagsrummet belagt med tågbana...
Barnen börjar bli hungriga och mamman föreslår pizza, laga mat känns övermäktigt.

Varje dag brottas jag med mina tankar och kämpar med att försöka förstå.
När har jag fått nog, har jag inte fått mer än vad jag förtjänar och orkar?
Efter regn kommer solsken men när fan ska det sluta regna?
Ensamtiden är min största fiende.
Dagarna jag jobbar går det lätt, de liksom svischar förbi.

Testar mobilblogga :)