Sajbermamma

Idag funderade jag allvarligt på hur man överlever som mamma till två otroligt envisa ungar som ska ha femtioelva viljor igenom när mamman är supertrött och maten precis är klar...
Trött och sliten har jag varit ett par dagar.
När vi kom innanför dörren idag fick Isa ett hysteriskt utbrott för att jag vägrade hjälpa henne på med strumpan, nåt som hon självklart klarar själv lätt som en plätt.
Dålig fantasi och ork men tillslut står färdigvispat pulvermos och pulversås på spisen och micrade köttbullar!
Då har jag sagt till barnen flera gånger att städa ihop pennor och pappersklipp som ligger över hela köksbordet och motiverat med att de ska hinna se Bolibompa efter maten. Maten klar och jag superhungrig. Efter ca 15 min börjar de städa på allvar, när det börjar bli klart informerar Måns mig om att han bajsat. Jaha, bara att gå och byta blöja. Han ole dole doffar vilken blöja han ska ha på sig sen får han ett utbrott över att jag la tillbaka resten av blöjorna. I köket är Isa i full gång med att sopa och kånka upp köksstolarna på bordet. Jag ställer in soppåsen och Isa gnäller över att jag ställt in den och demonstrerar hur svårt det blir för henne att slänga skräpet där i nu genom att medvetet tömma det på golvet. Måns gråter och gnäller på golvet i hallen.
Ungefär en halvtimme efter maten var klar kan vi sätta oss. Inte Måns då förstås, han ska inte sitta i sin barnstol! Han har i och för sig matvägrat de tre senaste kvällarna så jag blir ju inte förvånad.
Det är då jag funderar på hur man egentligen ska handskas med såna här viljestarka barn som jag har. Tycker ju att de kan få vara med och bestämma saker som inte har så stor betydelse egentligen men när det blir gnäll över småsaker och mängder med olika viljor idéer som ska genomföras blir det lite påfrestande för den lilla mamman...